Skuggan vilar över vapnets öga

Rebecca Larsson

I utställningen Skuggan vilar över vapnets öga visas ett urval av de 365 analoga fotografier som togs en gång om dagen mellan 30 augusti 2018 - 29 augusti 2019. I projektet ville jag undersöka självporträttets betydelse och vad som sker i det långvariga och tvångsmässiga mötet med kameran, i rollen som både betraktare och motiv.

I boken Om fotografi (1977) skriver Susan Sontag att kameran liknar ett vapen. Man skjuter av slutaren och fryser tiden, dödar den värld som synliggör sig. Att rikta kameran mot något kan också innebära en längtan efter sökandet, bevarandet, och att vilja se. När jag vänder kameran mot mig själv är det både en ömhetsbetygelse och en våldshandling.

Load! Aim! Capture! Shoot! Kill!

I utställningen Skuggan vilar över vapnets öga visas ett urval av de 365 analoga fotografier som togs en gång om dagen mellan 30 augusti 2018 - 29 augusti 2019. I projektet ville jag undersöka självporträttets betydelse och vad som sker i det långvariga och tvångsmässiga mötet med kameran, i rollen som både betraktare och motiv.
Kameran blir ens konstanta övervakare, spegel och minnesskapare. Den blir en vän, främling och kritiker. Kameran blir också ett rum i rummet med sitt spegelöga som observerar. Pupillen öppnar sig, låter ljuset skjuta in genom linsen. Den ser världen och visar den för den instängda filmrullen. Bilden blir till i samma stund som världen bränns fast och stannar.
Rebecca Larsson

I sin konstnärliga praktik intresserar sig Rebecca Larsson för språk, tid, myter och metafysik som inte sällan har sin utgångspunkt i litteratur. Genom ett filosofiskt och poetiskt raster berör hon det dolda och det intuitiva och lägger stor vikt vid arbetsprocessens undersökande. Hon växlar mellan olika material och teknikerna varierar mellan bland andra analogt fotografi, textila verk, teckning, text, film, skulptur och installation.